tisdag 7 juli 2009

Jag ligger lågt.

Äh! Den här bloggen blev kanske inte helt vad jag hade tänkt mig. Jag skulle ju åka helt själv utan några kollegor från jobbet. Det skulle bli rätt ensamt och jag skulle ha massor av tid för mig själv att slå ihjäl. Jag skulle sitta på hotellrummet och skriva detaljerat om allt som hände i Cannes, så detaljerat jag fick lov att skriva eftersom vi var belagda med en rejäl portion tystnadsplikt. Jag skulle lägga upp massor av bilder och få er att känna er som om ni var med mig därnere.

Vad jag inte visste var att arbetsdagarna i festivalpalatset skulle bli väldigt långa och att jag skulle vara helt slut när jag kom upp på rummet. Jag visste inte att jag skulle lära känna så många fantastiska människor som jag hellre ville umgås med än att dra mig tillbaka och blogga. Jag hade heller ingen aning om att min byrå skulle får fem kampanjer på shortlist, två brons och placera oss totalt på tredje plats i världen i directkategorin. Alltså hade jag inte koll på att jag skulle fira det till sent på natten.

Jag har helt enkelt inte hunnit rapportera så ihärdigt som jag hade förutsatt mig. Så kan det gå. Jag hoppas ändå att du som kikat in här fått dig något till livs och kanske en liten känsla för hur det går till i Cannesjuryn. Men här tror jag bestämt vi säger tack och hej. Bloggen får ligga kvar, möjligen får jag något ryck och lägger in några bilder eller någon fundering längre fram, men i princip slutar jag här.

Vill du läsa annat jag skriver om får du klicka in till Heja Abbe. Det är en helt annan slags blogg. Men den är inte dum.