tisdagen den 7:e juli 2009

Jag ligger lågt.

Äh! Den här bloggen blev kanske inte helt vad jag hade tänkt mig. Jag skulle ju åka helt själv utan några kollegor från jobbet. Det skulle bli rätt ensamt och jag skulle ha massor av tid för mig själv att slå ihjäl. Jag skulle sitta på hotellrummet och skriva detaljerat om allt som hände i Cannes, så detaljerat jag fick lov att skriva eftersom vi var belagda med en rejäl portion tystnadsplikt. Jag skulle lägga upp massor av bilder och få er att känna er som om ni var med mig därnere.

Vad jag inte visste var att arbetsdagarna i festivalpalatset skulle bli väldigt långa och att jag skulle vara helt slut när jag kom upp på rummet. Jag visste inte att jag skulle lära känna så många fantastiska människor som jag hellre ville umgås med än att dra mig tillbaka och blogga. Jag hade heller ingen aning om att min byrå skulle får fem kampanjer på shortlist, två brons och placera oss totalt på tredje plats i världen i directkategorin. Alltså hade jag inte koll på att jag skulle fira det till sent på natten.

Jag har helt enkelt inte hunnit rapportera så ihärdigt som jag hade förutsatt mig. Så kan det gå. Jag hoppas ändå att du som kikat in här fått dig något till livs och kanske en liten känsla för hur det går till i Cannesjuryn. Men här tror jag bestämt vi säger tack och hej. Bloggen får ligga kvar, möjligen får jag något ryck och lägger in några bilder eller någon fundering längre fram, men i princip slutar jag här.

Vill du läsa annat jag skriver om får du klicka in till Heja Abbe. Det är en helt annan slags blogg. Men den är inte dum.

torsdagen den 25:e juni 2009

Några snabba bilder.


Festivalpalatset med röda mattan som leder upp till Grand Auditorium där alla prisutdelningar hålls. Och en f*%#ing megastor poster på väggen ovanför.


Överallt vajar Cannes Lionsflaggor.


Public beach närmast palatset. Sedan är det kilometrar av stränder som tillhör restauranger och de fina hotellen.


Filmerna visas i en massa olika biosalonger och i bottenvåningen på palatset ställs alla andra bidrag ut som hamnat på shortlist. Press, poster, direct, promo, PR, design och så vidare. Långa rader av datorer står uppställda där man kan lyssna på radiokategorin och kolla in cyber.


Nämen titta! Ett svenskt bidrag som fått brons i direct.

onsdagen den 24:e juni 2009

Heja Sverige.

Det är onsdagen som är den stora Sverigedagen här i Cannes. Så har det varit i ett antal år nu. På onsdagen är nämligen prisutdelningen i Cyberkategorin. I år och i kväll var inget undantag.

Stort grattis till alla svenska lejonvinnare i cyber.

När lejonen skulle få ägare.



Tänkte att jag skulle säga några ord om hur arbetet gick till då vi på söndagen bestämde vilka bidrag som skulle belönas med lejon och inte.

Nu var det handuppräckning som gällde. Hela juryn satt runt ett u-format bord och längst fram stod en gigantisk bildskärm där bidragen visades. Två personer räknade våra röster för säkerhets skull. För att få ett lejon var bidraget tvunget att få minst två tredjedelar av alla röster.

Vi började uppifrån i listan på varje kategori och jobbade oss nedåt. Bidragen stod i fallande poängordning, dvs de bidrag som fått flest poäng under lördagens poängröstning av shortlist stod överst. Ett efter ett bidrag betades av i listan. Vi diskuterade vad som var bra respektive dåligt med varje kampanj och varför den skulle få ett lejon. När kampanjer från någon jurymedlems byrå kom upp fick han eller hon gå ut ur rummet.

"All those in favour of a gold on entry number xx.xx, please raise your hand." Om bidraget fick fler än två tredjedelar av alla händer i luften blev det guld, om inte fortsatte man med silver. "All those in favour of a silver on entry number xx.xx, please raise your hand." Blev det inte silver gjorde vi samma sak för brons. De bidrag som inte fick tilläckligt med röster då heller blev nomineringar.

Så här gjorde vi med bidrag efter bidrag i varje kategori tills bidragen inte fick några röster för varken guld silver eller brons. Då frågade ordföranden om det var någon som ville ta upp något bidrag längre ner i listan för röstning. Till slut hade vi gått igenom hela listan och delat ut ett antal lejon.

Då började vi om från början.

Eftersom omröstningen tagit flera timmar fanns ju en risk att vi till exempel varit hårdare i början än mot slutet, så därför gick vi igenom hela listan igen för att se om vi var nöjda med den. Och så röstade vi igen om det känndes som att det behövdes. Vissa bidrag lyftes upp från shortlist till brons, några brons blev silver och något silver förvandlades till guld. Däremot fick vi inte lov att sänka någon valör.



Slutligen var det dags för Grand Prix.

Alla skrev sin eller sina kandidater till Grand Prix på var sin lapp. Bidraget måste ha fått guld för att komma på tal och det får inte vara välgörenhetskampanjer. Lapparna var till för att det skulle utkristallisera sig några få möjliga kandidater till Grand Prix, och sedan diskuterade vi oss fram till vinnaren. Inte för att det var så mycket att diskutera i vår kategori. Vinnaren var så solklar.

Direct Grand Prix: The best Job in the World.

tisdagen den 23:e juni 2009

Sveriges första guld.

Stort grattis till Ogilvy som tar hem Sveriges första guldlejon det här året med sin fina kampanj för svenska FN-förbundet.

Gåshud.



Ärligt talat. Jag har aldrig under min karriär föreställt mig att jag en dag skulle få sitta i Grand Auditorium på festivalpalatset i Cannes och få uppleva det jag gjorde i går kväll. Men jag vill gärna dela med mig av det, så var så goda.

måndagen den 22:e juni 2009

Snillrikt system mot fusk.

Hela röstningen görs via små handdatorer, det har jag berättat om tidigare. Handdatorerna är uppkopplade mot en central server där all information lagras. Och den är förprogrammerad med uppgifter om alla jurymedlemmar.

Man måste rösta på alla bidrag annars får man inte logga ut. Det gäller även de bidrag som kommer från den egna byrån. Men centraldatorn är programmerad att utesluta alla röster som kommer in från jurymedlemmar på deras egna kampanjer. Alltså spelar det ingen roll om jag ger mina jobb nior eller ettor, rösterna räknas ändå bort.

Datorn är också programmerad att att varna för "patriotic votes". Det vill säga att om man röstar väldigt högt, eller lågt för den delen, på bidrag från sitt eget land varnar datorn. Den utgår ifrån medelvärdet på hur alla har röstat och om man ligger två poäng över eller under det får observatörerna ett meddelande.

Okej, men man kan väl påverka de andra jurymedlemmarna? Nej, skulle jag säga. Under de första dagarna ser man inte ens alla bidrag. När jag klev in i rummet i fredags där alla jobb som hamnat på shortlist fanns, hade jag bara röstat i sex utav de tjugofem kategorierna och bara stött på ett av våra jobb. Jag hade ingen aning om hur det gått för de andra. Så att hitta fem av våra grejer i rummet var en fantastisk överraskning.

När vi igår röstade för vilka bidrag som ska få lejon på kvällens prisutdelning fick jag lämna rummet varje gång ett av våra bidrag togs upp. Allt för att var och en skulle våga säga vad de tyckte utan att ta hänsyn till att jag lyssnade.

Så. Ganska vattentätt system enligt min mening.

Shortlists.

Nu är shortlist i fem kategorier färdiga och officiella.
Direct – med sex svenska bidrag. Ett från The Fan Club och fem från GOSS (!!!!!).
Promo – med fyra svenska bidrag. Ett från ANR och tre från åkestam.holst.
PR – med två svenska bidrag. Båda från Prime.
Media – med två svenska bidrag. Ett från Ogilvy och ett från Brindfors.
Outdoor – med femton (?) svenska bidrag. Fem bidrag från King och tio från Ogilvy. (Lite osäker på om de verkligen räknar varje poster för sig eller om de klumpas ihop som kampanj. I så fall har de King ett och Ogilvy ett)
Radio – inga svenska bidrag.

söndagen den 21:e juni 2009

Pheeeuw!



Min iPaq klockan halv nio i kväll. Efter det: några öl.

Vad är egentligen Direct?

Det diskuteras flitigt i juryn. Hur skickade de ut den där? Är detta ett bra resultat? Har de verkligen gjort detta, eller är det en fejkad kampanj? Men det hetaste diskussionsämnet av alla är: Är detta verkligen direct?

För att vara en jury av handplockade kreatörer från hela världen som på ett eller annat sätt utmärkt sig inom direct-kategorin är det egentligen ganska komiskt hur oense alla är i just den frågan. Själva pudelns kärna, vad är direct? Kategorin vi är här för att bedöma, kampanjerna vi fått äran att belöna.

Många menar att om det finns en responsmöjlighet, dvs om det på ett eller annat sätt går att interagera med budskapet, svara på det eller om det leder dig vidare någon annan stans, så är det direct. Det har till och med snackats om att finns det bara en URL, så är det direct. Utan responsmöjligheten blir det promotion. Eller PR.

Andra säger att det är segmenteringen som är viktig. Att du kan skjuta prick på exakt dem du vill nå med ditt budskap. One to one, som man sa för ett antal år sedan. Om man inte gör det blir det masskomunikation som motsats till direktkommunikation.

Kanske är det båda kriterierna som gör att en enhet platsar i direct? Vad tycker du?

Oavsett vad man tycker om det här tror jag att det är vikigt att komma överens om hur vi definierar kategorin. Som det är idag känns det som att egentligen all reklam passar i direct-kategorin. Arrangörerna av tävlingar som Cannes Lions är säkert glada för då blir det fler bidrag och mer pengar, men det är en farlig utveckling. Breddar vi för mycket kanske kategorin självdör. Å andra sidag vill man inte var för rigid heller. Då stryper vi kanske alltihop och så dör det av den orsaken i stället.

Inget av det här påverkar förstås själva reklamen, den är ju lika bra eller dålig oavsett hur vi definierar kategorin. Men i tävlingssammanhang behöver kategorin klargöras.

Jag är lite orolig.

Vad säger du? Hur definierar du direct?

torsdagen den 18:e juni 2009

Röstningen dag för dag.

Jag ska försöka förklara hur själva röstningsförfarandet går till.

Vi är trettio personer i Directjuryn. De första tre dagarna – dvs igår, idag och imorgon – delas vi upp i sex små grupper och varje grupp bedömer ett antal subkategorier var. Röstningen sker individuellt, men diskussioner och frågor inom grupperna duggar tätt. Sammansättningen av grupperna ändras varje dag, för dynamikens skull.



På varje bidrag ska man ge betyg på fyra olika delar – kreativitet, strategi, utförande och resultat – med en siffra mellan ett och nio på var och en av delarna. För att förenkla tankearbetet något kan man dela upp det i tre kluster. 1-3 poäng = har inte på shortlist att göra. 4-6 poäng = kanske platsar på shortlist. 7-9 poäng = definitivt shortlist och kanske ett lejon av någon valör.

Sådär håller vi på. Bidrag för bidrag. Läser strategier, bakgrund, lösningar och resultat i en pärm och tittar på presentationboards. Vi klämmer, vänder vrider och luktar på saker, öppnar lådor, klickar på länkar och tittar på presentationsfilmer. Ibland måste vi hjälpas åt för att överhuvudtaget förstå kampanjen, någon enstaka gång träffar budskapet oss rakt och stenhårt som en knytnäve i solarplexus. Det finns inget skönare sätt att tappa andan på.


Röstandet gör man med hjälp av en Ipaq som är upploggad mot en central dator.

På lördag är alla bidrag genomgångna och bedömda av någon jurygrupp. Det finns då en lista med alla bidrag betygsatta i fallande skala, och man drar då ett streck någonstans vid tolv procent av bidragen. De som är ovanför tolvprocentstrecket går vidare till nästa fas och de som är under har i princip gjort sitt i tävlingen.

Vid det här laget är de små grupperna upplösta och vi är alla samlade som en enda stor jury. Nu nollställs alla poäng, precis som i melodifestivalen, och vi får rösta igen. Vissa jobb kommer jag att ha bedömt tidigare i mina subgrupper, men många ser jag nu för första gången. Röstningsproceduren är densamma som de första tre dagarna. Varje jurymedlem har i det här läget en möjlighet att lyfta in något på listan som man tycker borde vara där men av någon anledning hamnat utanför. Men för att den ska komma med krävs att minst två tredjedelar av juryn håller med.

När lördagen lider mot sitt slut har vi en färdig shortlist.


David Sable, president of Direct Lions jury.

På söndag börjar diskussionerna kring vilka bidrag som ska få lejon. Man utgår såklart ifrån poängen bidraget fick på lördagen, men de som inte är solklara diskuteras. Och här brukar det bli ganska heta diskussioner enligt de som varit med tidigare. Även i detta läget krävs två tredjedelars majoritet.

När söndagen är slut vet vi vilka som ska få ta emot brons-, silver-, guldlejon och grand prix på galas dagen efter. Vågar man hoppas på några svenska bidrag tro?

Här har Cannes Lions förresten lagt upp lite bilder.

onsdagen den 17:e juni 2009

Dag ett.

Efter frukost (Och vilken frukost! Oh. My. God.) blev vi hämtade av de svarta bilarna och skjutsade till festivalpalatset där juryarbetet ska pågå under fem hektiska dagar.



Vi började dagen med en foto- och filmsession för bland annat juryfilmen till awardceremonin. Jag presenterade mig lite planlöst för några andra jurymedlemmar. Vissa hade jag redan hejat på igår, andra pratade jag med för första gången. De flesta namnen har jag redan glömt. Men det kommer. Vi har bara precis börjat.




Efter plåtningen hälsade Terry Savage (chairman of Cannes Lions) oss välkomna, med hyllningar och tack, men också med förmaningar om att hålla ögonen öppna efter fusk eller uppenbara fejkkampanjer. Och sedan var det Directjuryns ordförande, eller president som det så fint heter, att snacka om har han ser på vårt arbete den här veckan.

Efter Davids inledningstankar var det dags att börja jobba. Vi delades in i sex mindre grupper och tilldelades var sina kategorier. Allt som allt hade vi ungefär nittio bidrag per grupp att gå igenom och sätta betyg på idag. Det kanske inte låter så mycket, men tro mig, det är det.

Jag ska berätta mer i detalj om hur röstningen gör till, det lovar jag. Men nu går mina ögon i kors, så det får bli i morgon. Okej?

tisdagen den 16:e juni 2009

Välkomstmiddag.

Jag känner mig otroligt uppvaktad. Eller uppassad kanske är ett bättre ord. Att vara jurymedlem känns än så länge väldigt privilegierat. Ankomstdagen börjar lida mot sitt slut och jag är trött men ska försöka mig på en kort resumé.



Efter en något strulig start på flygresan, med väntan på en saknad flygvärdinna och missad slot-tid landade jag till slut i Nice. Där möttes jag av en tjej med en skylt med mitt namn. Hon lotsade mig och min fru – som är med några dagar i början – till en svart Mercedes med Cannes Lions logotyp på dörrarna, kalla vattenflaskor i baksätet och en egen chaufför. Han tog oss till vårt hotell. Och då snackar vi inte vilket hotell som helst.

Hotel Martinez är det inte tal om att bära några väskor själv eller så. Nä nä. Dem lämnar man i bilen, får ett kvitto och sedan står de på rummet. Bara sådär. När vi checkat in blir vi guidade runt hela hotellet av en person som visar oss var allt ligger och hur det fungerar. Hon följer oss ända in i rummet och visar var allt finns även där. Känns lite icke-europeiskt alltihop. Lite American style.

Ikväll har vi varit på "Dinner in honour to the juries" med alla jurymedlemmar från Direct-, Promo- och PR-kategorin. På middagen fanns också diverse representanter från Cannes Lions-organisationen, och CEO:n Philip Thomas höll ett väldigt varmt, välkomnande och roligt tal till oss. Han hoppades att vi fått tid till att njuta av solen och värmen lite idag, för från och med nu kommer vi inte att se röken av något av det.

I morgon börjar allvaret. Stay tuned.

Ett understatement.

söndagen den 14:e juni 2009

Förberedelser.

För att det ska blir för tungt och svårt att hänga med på plats sitter jag hemma och läser igenom regler och röstningsförfarande. Har jag lite hum om hur det funkar på förhand kan jag fokusera mer på själva uppgiften än på att förstå den. Tänker jag.

Funderar på att skriva ut alla mina jurykollegors biografier och läsa på planet ner på tisdag. Det blir säkert roligare om man vet lite om dem innan man ses. Ah, där är Philippe Meunier från Canada, det var ju han som gjorde brandingen och formgivningen för The Beatles "Cirque du Soleil Love" album. Typ.

Annars gillar jag hur man utnyttjar den tid vi lever och och de möjligheter internet och sociala medier ger. Skam vore väl annars. Vi har redan under någon månad på förhand haft en hel del mejlkontakt med varandra, det finns en diskussionsgrupp på Windows Live där det snickesnackas lite och vi har självklart också en grupp på Facebook.

Det drar ihop sig.

tisdagen den 9:e juni 2009

En vecka kvar.

Directjuryns ordförande David Sable gillar citat. Idag skickade han några som han tyckte passade inför vår arbetsuppgift nästa vecka.

“Making the simple complicated is commonplace; making the complicated simple, awesomely simple, that's creativity.”

Charles Mingus

"The proof of the pudding is in the eating. By a small sample we may judge of the whole piece.”
Miguel de Cervantes Saavedra

måndagen den 8:e juni 2009

Bring a sweater.

Ett tips från reklamförbundets nye VD Björn Rietz på lunchen idag:
– Tag med några varma kläder och gärna halsduk. Det är svinkall air condition i rummen i festivalpalatset där man sitter och jobbar.

Alltså, hur känner man igen en jurymedlem på Criosetten? Det är de som går och hostar och snorar i vinterkläder.

Presslunch på Reklamförbundet.

Vi är sju stycken som ska representera Sverige i Cannesjuryn i år. Sju personer i sju olika kategorier och vi var alla uppbjudna till Reklamförbundets kontor tillsammans med media för att informera, svara på frågor, bli fotograferade och äta sallad i take away-förpackning.

Sveriges juryrepresentation består i år av Fredrik Jansson från Forsman & Bodenfors i kategorin Cyber Lions, Hans Brindfors från The Brand Union i Design Lions, Johan Elsner från Storåkers McCann i Film Lions, Daniel Collin från Mediaedge CIA i Media Lions, Hanna Björk från Åkestam Holst i Promo Lions, Björn Mellstrand från JMW i PR Lions och så jag då, i Direct Lions.

Hur blir man jurymedlem?

Fråga inte mig, höll jag på att skriva. Jag tycker det känns helt surrealistiskt att jag om en dryg vecka sitter instängd i festivalpalatset i Cannes tillsammans med reklammänniskor ifrån hela världen för att bedöma vilka kampanjer som var de bästa som gjordes under det gångna året.

Men jag ska beskriva ugnefär hur det gick till.

Redan i november 2008 bad man mig från Reklamförbundet att sätta ihop en CV. På engelska. De hade tänkt föreslå mig till juryn i antingen Cannes Lions eller Dubai Lynx. Det är samma organisation som arrangerar de båda tävlingarna. De håller för övrigt även i Eurobest. Mig? Herregud.

Med darriga fingrar knåpade jag ihop min CV och fick iväg den. Sedan var det tyst. Länge var det tyst. Reklamförbundet föreslår tre olika kandidater på varje juryplats till organisationen som arrangerar tävlingarna, om jag förstått allt rätt. Sedan väljer organisationen den de tycker passar bäst, av den ena eller andra orsaken. Tiden gick och jag blev allt mer säker på att man valt någon annan, men kände mig ändå stolt för att ha fått frågan. En annan gång, Gunnar. En annan gång. När jag sedan läste i branchpress vilka som skulle åka till Dubai som svenska representanter förstod jag att det var klart och glömde liksom bort hela grejen.

Den tolfte februari var jag hemma med min son som hade influensa. Min MacBook stod uppslagen på köksbänken medan jag kokade makaroner till sjuklingen och hans lillebror, och jag hörde det bekanta ljudet för inkommande mail.

Det var från Pia Grahn Brikell dåvarande VD för Sveriges Reklamförbund och rubriken var "Cannes Lions 2009". Pia skrev och berättade att den internationella organisationen valt mig och bad mig mejla till dem och bekräfta att jag accepterar platsen.

Det gjorde jag.

Okej. Då kör vi.

Den här bloggen ska inte bli någon långkörare. Den börjar här, nu, i och med de här första raderna och håller på tills Cannes Lions 2009 är över. Så är det tänkt.